Mediala Barn

Posted by on Feb 26, 2017 in Blogg | No Comments


Jag tror att alla barn är mer eller mindre mediala. Dom har ännu en ofärgad syn på livet och har inte hunnit påverkats av vuxenvärldens rätt eller fel.

Hur ska ett barn veta skillnaden på verklighet och fantasi när fantasin är lika verklig som allt annat. Hur ska dom kunna tro på sig själva när verkligheten krockar med det samhället accepterar?

Hur ska vi bemöta ett barn som ser saker som ”inte” finns eller som bedöms ha en väldigt livlig fantasi? Ska vi uppmuntra eller förneka?

Jag hade mitt första möte med andevärlden (som jag mins) i 10-års åldern.

Andevärlden har alltid varit mig nära, jag fick saker berättade, såg andar och hade astrala upplevelser. Det var min verklighet som jag trodde var lika för alla. Det var först då jag fick veta att mina upplevelser inte var på ”riktigt” som rädslan tog över. Jag kände mig annorlunda och utanför.

Rädsla för andevärlden beror ofta på okunskap, att inte veta hur man ska bemöta den. Att inte kunna se eller ta på det som finns där utan bara mötas av en olustig känsla. Att känns sig iakttagen, se saker hända i periferin utan att veta om det är på riktigt eller bara en synvilla. Jag tror många har haft liknade upplevelser i början på sin resa i att upptäcka andra dimensioner.

För mig har nyfikenheten och rädslan varit en knuff i rätt riktning. Jag blev tvungen att möta min rädsla för att kunna hantera den. Vad jag inte visste då var att det var andevärldens sätt att visa mig min medialitet och känslighet.

Rädslan ligger ofta hos oss själva och inte hos barnet, det kan vara svårt för vuxna att bemöta. Hos barnet är det ofta naturligt och inte alls konstigt men självklar finns det frågor och funderingar.

Jag har själv en medial pojke och vet hur svårt det kan vara att hitta balansen mellan att inte skrämmas men ändå bekräfta det han berättar. Jag vill inte ta ifrån honom hans upplevelse men måste också komma ihåg att allt inte är andevärlden, mycket är också fantasi och lek.

Några av dom tecken jag själv upplevt hos barn som har en stark medialitet är att dom är väldigt känsliga på många olika sätt. Det kan vara mot höga ljud, stökiga kompisar eller för många intryck på samma gång. Tycker inte om folksamlingar (verken små eller stora grupper). Att barnet är mer iakttagande och håller sig på avstånd. Att inte vilja sova själv. Även känslighet mot olika födoämnen. Barnet blir väldigt trött efter en dag utan speciellt ansträngande aktiviteter. Dom känner sig lätt oförstådda, utanför och annorlunda.

Dom här baren bär på en stor kunskap och en vacker gåva. Dom behöver bara få redskapen att hantera det. Dom har nått en annan nivå i sitt medvetande och behöver få svar på det. Dom här barnen behöver bli hörda och inte ignorerade.

Mitt råd är att lyssna men inte ställa ledande frågor. Skriv gärna upp det som berättas, informationen kan ibland komma till användning. Desto mer naturligt du tar emot informationen desto mindre konstigt blir det. Berätta att det inte finns något att vara rädd för. Det är självklart också väldigt viktigt med en trygg hemmiljö.

 

Det viktiga är att vi tror på dom oavsett om det är andevärlden eller bara en livlig fantasi. Vi behöver inte förstora eller förlöjliga, vi behöver bara lyssna, bekräfta och finnas där. Det är lätt att ta ifrån ett barn sin självkänsla, den ska vi istället stärka och bygga upp. Det vi sår får vi skörda.

Tro, lyssna och bekräfta.

Ett bra tips till föräldrar som har svårt att hantera det är att själva gå en intuitionskurs och sätta sig in i barnets värld. Få egna verktyg samt komma i kontakt med likasinnade.

Men viktigast av allt är att hela tiden lyssna inåt på vad din magkänsla säger dig. Du kan inte göra fel när det känns rätt.